Storslagna vyer och orörd natur
– precis utanför dörren
I Storlien är det är lätt att bli ett med naturen. Vart du än näsan vänder finns stigar och spår som leder dig ut i det orörda, milsvida och vackra. Och här trivs såklart inte bara människan – här trivs även en mångfald av fjällvärldens alla djur och växter.
De var först– samerna runt Storlien
Fjällen kallas ibland för vår sista vildmark. Men marken är inte alls vild utan har använts av människor sedan inlandsisen försvann för närmare tiotusen år sedan. Framför allt är ”vildmarken” ett samiskt kulturlandskap och ett storskaligt beteslandskap präglat av tusentals år med renbete. Fjäll och skogar är fulla av spår efter samer som har levt och fortfarande lever och verkar här.
I gränsområdet kring Storlien verkar i dag fyra samebyar; Handölsdalen sameby och Kall sameby i Sverige och Feren reinbetedistrikt och Essand reinbetedistrikt i Norge.
Handölsdalen sameby nämns i skrifter så tidigt som 1646 men slogs senare ihop med flera andra byar och bildade Åre-Storsjö lappby. 1916 delades de dock upp igen och Handölsdalen lappby, som nu heter Handölsdalen sameby, återuppstod. Lars Larsson Kroik (senare Kråik) fick då rätten att använda marken och det är fortfarande familjen Kråik som driver samebyn. Handölsdalens åretruntmarker (renbetesfjäll) gränsar i väster mot Norge och följer gränsen i cirka fyra mil. Vinterbetesmarkerna ligger främst i Härjedalen men även runt Hållfjället, Renfjället och Välliste i Åre kommun.
Kall sameby bildades 1889 och är Sveriges minsta sameby. Innan samebyn bildades hade samerna på ömse sidor om gränsen till Norge brukat gränsfjällen gemensamt. Kall har sina åretruntmarker i Skräckerfjällen. Vinterbeteslandet sträcker sig ned mot Storlien och riksvägen till Norge. Sommarlandet ligger i fjällen i väster, mot norska gränsen, där de många gräsmyrarna förser renarna med fint sommarbete.
Källa: gaaltije.se
Samebyarna
I gränsområdet kring Storlien verkar idag fyra samebyar; Handölsdalen sameby, Kall sameby, Feren reinbetedistrikt och Essand reinbetedistrik i Norge.
Kråiks renar 1910-tal
Handöls sameby nämns i skrifter redan 1646 och drivs sedan 1916 av familjen Kråik.
Stenen i Grönan dal
Stenen i Grönan dal
På en fjällhed cirka fem kilometer norr om Storlien står en märklig skiffersten. Stenen står på en karg, öppen fjällhed vid Skurdalssjön, nära Skurdalsröset. Den är ungefär en meter hög och triangelformad och den släta ytan innehåller en mängd streck.
Stenen är uppställd längs en gammal färdled mot Skurdalsporten, där pilgrimer under medeltiden passerade på vägen mot Nidaros, och har gett upphov till flera sägner. När fick stenen sina märkliga inskriptioner och hade de något särskilt syfte?
Under lång tid trodde man att det var en runsten, och att strecken alltså var runor, men en runkunnig person som passerade konstaterade att inristningarna var något helt annat. Ristningarna påminner om de tecken som går att se på samernas nåjdtrummor, därför finns det teorier om att de skulle kunna vara kopplade till den samiska kulturen. Kanske har stenen fungerat som en sejte (samisk kultplats) där offer gjorts till gudomliga makter? Kopplad till stenen finns också en sägen som säger att de ristade tecknen innehåller en spådom om Sveriges framtida öden. Enligt profetian kommer landets undergång att visa sig genom att Stenen i Grönan dal stjälps omkull.
Utöver de svårtolkade strecken har stenen under seklernas gång försetts med inristade bokstäver och bomärken av besökare som velat lämna egna spår. Detta ”klotter” verkar till största delen ha tillkommit under 1600-talet.
